flying aeroplanes.
Triprapport från London
oktober 2005.
Söndag.
jag missade
Borlänge, mitt andra byte. vaknade av två konduktörskvinnor
som knackade på
mig. dom sa att vi kommit till vid ändstationen, Mora.
väldigt förvirrad
såg jag mig omkring och försökte greppa vad som hänt.
det
tog ett tag, ett par
sekunder. varken jag eller mina reskamrater hade sovit
knappt något natten
vi åkt från London.
Timmar tidigare hade vi suttit
på ett studentrum. delar av sätra och nån
från Västerås lyssnade
på musik och snackade om vad vi varit med om.
lyssna på en svinsjysst låt
och vi fick en jävla lust att flumma ut efter att ha
jagat intervjuer och information åt
knarkande svenskar i över ett dygn.
så vi tog nåra piller och
lutade oss tillbaks till den där låten.
och käkar man fludder och lägger
sig ned får man skylla sig själv.
blev väckta. Dags för Sverige.
Torsdag.
Vi hade anlänt till
stan sent, torsdag natt, och hade en jävla tur och fick sova i det
där studentrummet första natten. Institutionalizer fick ingen
användning av de fina kartor med
adresser och shit till olika vandradhem som han gjort i ordning.
Fredag
Vi fick en
egen säng i ett hus bebott av vem
fan vet vad. Men dom hade fest fredagkväll. Vi hade dumpat de
mesta av våra grejer i deras hus och när vi kom tillbaks var
allt borta. Nej, inte då. De hade däremot satt upp två
dj-bås. En tjock snubbe spelade upp hiphop. Gratis mat. Fast den
var slut när Sätra väl hittat dit.
Den första och mest spontana intervjun vi fick var med Anthony. Han delade ju med sig till mig av en Train-scam och för det fick han tips om ett ställe att flytta till. Eller var det tvärt om?
På festen stod bord
i det 10x10 meter stora rummet. Vid ett av dem hade det landat ett gäng
pojkar med enorma jackor som omedelbart börjat rulla phetingar. Under
första
live-akten fick de fram en flaska rom och några plastmuggar.
Skulle de bli kvällens eventuella bordvältare?
Rätt snart gick de upp på scenen och stod istället för
kvällens andra spelning. De fortsatte röka och passa rommen tillsammans
med den enda tillgängliga micken, mellan sig och spelade pro-palestina
inriktad rätt snäll gungande monoton hiphop. Vissa gillade det
mer än andra.
Vi sjönk ner i en svinmjuk fotölj
i rummets ena hörn.
Ute sög i oss av ghettonatten och byggde upp vår air. Då såg vi ett gäng med Hoodkids som såg på oss. Dom var väl kring 14 och med sina blickar stal dom vår air. Sen såg vi en kille bli arresterad vid en busshållsplats.
Lördag.
När vi klädde oss
vaknade en snubbe som stått ut en del ur mängden i sin skinnjacka
och smala byxor kvällen innan. Snubben frågade från sin
madrass om vi skulle till mässan. Åt en frukost på ett
litet cafe på Holloway road, samma gata som mässan. Fick ta
del
av hans teroi om amerikas framtida planer att gå in i Iran för
att inom en tjugoårsperiod invadera kina. Han var från colorado
och hade arbetat i ambulans.
Och sen spenderade vi dagen
yrandes runt bland föreläsningar, bokbord och filmvisningar.
Utanför haffade vi en kvinna som verkade vara av sätra-material.
Och om hon hade något att säga får ni avgöra, men
hon sa det väldigt mycket. Fick tyvärr ingen bild med henne men
en desto grymmare intervju.
Medan vi snackade med en väldigt proper man omkring 40 med en pin, i form av ett svart kors på skjortslaget, under en sista intervju hördes sirener utanför huset, och folk som ropade "let them go!". lätt uppretade. Gubben tog detta med ro medan vår puls ökade några slag. Det handlade om nått skit mellan folk på en pub dit folk gått efter mässan, och ägaren, snuten hade gripit någon. vissa misstyckte. andra stannade till för tydligen var den gripne bara varit någon som ville förmedla mellan snuten och folket. kravallpolis dök upp. efter en halvtimme hade de tömt gatan på folk.
En man med diggeridoo satt på ett staket och ville inte bli sedd av alla snutar med att passa oss en joint, så han erbjöd oss gratis hascish.. och hade inte gatan vi stod på befolkats med ungefär mer snutar än hela Gävles kår kanske vi tackat ja. Han spottade fram att han suttit i fängelse, hade burit sitt instrument med sig i tio år och att snuten aldrig slutade stanna, och fråga ut honom, om vad det där var han bar med sig.
Vi bevittnade snutens agerande från andra sidan staketet i tio minuter innan vi tog tunnelbanan till mat/musik/datorer-huset vi sovit andra natten i. klockan var omkring 8.
"ok, you got tabbacco.. hm.. good. you can roll? ok. you blend it, I skin it, good? yeeh".
Nu hade vi blivit tvugna att
tacka nej till knark. det funka icke! och av
en liten skäggig nerrökt fransman som satt och letade linuxdistributioner
fick vi god grön rökväxt. han ville ha linux till laptoppen
som han delade med sin flickvän. hon ville ha windows. han var grym,
"i study you know. im a stuudent..
smoke and read.. yeeehssszzz.." hans haschfranska brytning gav intryck
av någon sorts tröghet, men snubben hade stenkoll. vi sket i
att intervjua honom och rökte tillsammans istället.
The end of Super Bookfair
Trip.
innan vi somnade i studenrummet
hade vi varit utanför att ta en cigg. då hade två packade
norrmän dykt upp. Den ena hette Ole. killen som bodde i studentrummet
tyckte det var så jävla roligt att snubben hette som killen
i Sällskapsresan.
Norrmän kan låta för jävligt
roliga, ett tag. dom var packade, vi var trötta. och gick upp till
rummet.
intervjuerna samlade:
Anthony
Chris
okänd
grym dam
Brighton
ABC
