Det var en gång en kille som hette Sven som tyckte om att knarka.

Som alla andra knarkare stod han och dealade på lågstadiets skolgård i sin svarta trenchcoat.
En dag vart han inplockad och bestämde sig för att göra någon nytta den här gången så han
började med att fråga vad poliserna hette som omhändertog honom.
Den ena snuten hette Ralf Korall, den andre hette Inge Hjort, det var de ju tyvärr skyldiga att
tala om.

När Sven blivit släppt slog han ner en pensionär och snodde dennes rullator för att snabbare
komma hem.
(Som många andra knarkare hade Sven väldigt nedsatt tankeförmåga).
När han väl kommit hem till sin kvart ringde han nummerupplysningen för att ta reda på Ralfs
och Inges  telefonnummer och adresser.
Ralf hade hemligt nummer men hans släktingar hade de inte.
Det fanns tre Korall i staden de bodde i så Sven ringde upp dem, var och en.
Han fick tag i Ralfs pappa som satt hemma och drack sprit.
Sven berättade att han var en gammal polare till Ralf från polishögskolan och jättegärna
skulle vilja komma i kontakt med honom.
Ralfs pappa gav Sven både hemnummret och hans mobilnummer och frågade om han inte
skulle komma över på en grogg.

Inges nummer vart däremot lite klurigare eftersom det var jättemånga som hette Hjort och Sven
hade inte råd att lägga så mycket pengar på att ringa runt, dessutom gick tiden åt till att koka
sprutor och driva in skulder.
Sven ringde därför till personregistret på telefonnummer 031-173600.
Där var det dock stängt just då så Sven ringde sin lokala skattemyndighet där han frågade
efter alla persondata på Inge Hjort.
Han fick veta Inges personnummer och adress men hans telefonnummer var ju hemligt så han
provade ringa ett nummer på slump, först 0498-47070 och hamnade hos bilregistret, men de
hänvisade honom till 0920-20700.
På bilregistret var de väldigt tillmötesgående och sa att de gärna hade uppgett Inges
telefonnummer men han hade tyvärr inte någon bil registrerad.
Sven började nästan tappa hoppet men så ringde en människa från Försäkringskassan och sa
att hon hade ringt fel.
Sven fick en brilljangt ide och slog på återuppringningsknappen.
Han låtsades nu att han hette Inge Hjort och uppgav personnummer och adress, han bad
sedan tanten att skicka en blankett till honom angående höjning av sjukpenning.
Han passade sedan på att säga att han bytt telefonnummer och gav henne sen ett påhittat
nummer på den orten och bad dem kolla om de redan har bytt detta, han kom ju inte ihåg om
han hade skrivit det på en lapp till dem.
Naturligtvis hade de ”fel” nummer och Sven frågade vilket nummer de hade antecknat.
Planen gick i lås och Sven log ett sådant ondskefull leende som bara en riktig dödsknarkare
kan göra..
Nu började det roliga.

De närmaste veckorna hade Sven riktigt skoj på de två polisernas bekostnad, bland annat
skickade han  sorgblommor till dem via en Internetsida som hade hemleverans, köpte varor,
sexhjälpmedel via internet till dem som debiterades efter leverans, sålde deras bilar billigt i
tidningens annons avdelning.
I kontaktannonserna satte han ut en artikel där han utgavs sig för att heta Ralf Korall och
som sökte umgänge med yngre pojkar.
Han satte upp annonslappar på stan med deras nummer angående en filmproduktion där alla
medverkande skulle filmas utan kläder, sedan ringde han upp deras kollegor och anmälde ett
pågående inbrott i Inges hus.
Sen stöldanmälde hans Ralfs bil.

av crem för x26.