Filmrecension: Domino

Hade sett fram emot en film med kvinnlig huvudrollsinnehavare som inte 
porträtterade någon som har det jävligt men med hjälp av stora bröst och 
kort kjol lyckas slå sig fram i en Mans World och ta hem stråkarna och 
rädda sina barn på slutet. och visst, Domino har inga barn men kompenserar 
gärna sin bristande skådespelarförmåga och filmens bristande regi 
(vi såg ett par sekunder ur Chicks Who Love Guns i Jackie Brown, och dom 
sekunderna av upplägget räckte gott) med att kåta upp den troligtvis 
mansdominerade publiken. så det är ju precis vad fan det här är. 

Iofs klarade vi inte av att se klart filmen så jag vet inte om hon räddade 
några barn, men jag är tämligen säker på att hon tog hem stråkarna där 
hon satt och golade ner var och varannan vid förhöret.
strax efter att Domino hyvat en kniv -igenom rutan på Mickey Rourkes bil 
med orden "ge mig ett jobb len, jag är rätt hård, men det jag inte har i 
muskler kompenserar jag med att jag varit fotomodell", varpå det går för 
Mickey- la vi ner filmen. 

Färggrann skit förpackat med värmekänsliga filter i samma stil som Traffic, 
het öken; brunt och gult, kalla kontor; blått och grönt. Domino Harvey; svart 
och fuktigt blek hud. anpassad för kids som är för unga för att ha hunnit se 
en välgjord film ännu och därför inte kan dissa den här. med i genomsnitt 
ett klipp var tredje sekund, urbota genomkorkade oneliners, ljudeffekter 
som påminner om när man sopar in ett järnrör i en lyktstolpe med en liter 
sprit i hjärnan så fort ett magasin ska in i pickan, för att inte tala om 
hagelgevären. karaktärer så genomarbetade att man känner dem efter att ha sett 
dem starta en bil och yttra ett hostande.

slå av ljudet och kolla på MTV istället, där har man iaf reklampauser och är 
aningen mer ärlig i sitt hycklande horande efter stålar.


Betyg: vi försökte få tillbaks pengarna från videobutiken.