This is the Institutionalizer speaking.

Ja, det är jag, din gamla vän, din gamla drift. Han som får dig att känna igen
dig själv när du håller på att halka dit igen, ditt rätta jag. Grabben i
skuggorna, målbrottsrösten som fnissar lågmält åt dina tafatta försök att slå
dig fram i livet; "Slå dig fri", "Få in en fot", "Komma igång". Som det skulle
kunna låta inne på nått pärmfyllt kontor i ett hörn på Arbetsförmedlingen,
alternativt ett ännu pärmfylldare kontor uppe på socialförvaltningen.
Men som gastar mullrande mellan soptunnorna i gränderna när du med lättat huvud
hittat tillbaks och erkänt mig, ditt jag. Djuret i dig som förstått att Amerikas
gamla slagord: Freedom isn´t free, på riktigt är helt riktigt. Tyvärr bara satt
i ett sinnessjukt sammanhang då det ljuder ifrån deras döende kontinent.

Men samtidigt som frihet inte är gratis har du dessutom insett att frihet inte
har ett pris, jag vet, enligt sann marknadsekonomisk logik är den här motsattsen
omöjlig. Men eftersom klotet vi just nu går omkring på är uppbyggt utav helt
andra men ack så mycket högre stående krafter än de marknadsekonomiska så är det
fortfarande korrekt.
Du kan inte köpa, arbeta, kroppsbygga eller sminka dig fri. Vad du däremot kan
göra är att köpa, arbeta, kroppsbygga och sminka dig till en känsla av frihet.
Men däri ligger en stor skillnad.
Nu följer ett logiskt ifrågasättande av värdet i frihet, det har ju obehagligt
nog blivit alltför poppis att tumma på sin frihet samtidigt som man i samma
andetag ska påstå sig uppmuntra den samma. Militära insatser utan juridisk insyn,
frihetsberövande grundade i misstankar grundade på social härstammning, hudfärg,
klädval, kön, gångstil osv. Med blixtrande ökande hastigthet trappas övervakningen
och kontrollen av din tillvaro för just din tillvaros skull upp.
"Din tillvaro" på grund av att den är en del av den stora samhällskroppens tillvaro.
Hundranittiotusenmiljoner köttsliga kroppar som tillsammans lyckats bilda en enda,
gigantisk samhällsorganism. Död. Men till synes livs levande, till synes fylld
av känslor och tankar, till synes förmögen till Lidande, Lycka och Välvilja. Men.
Skenet. Har. Bedragit.
Tävla med dina polare om vem som får knulla mest. Som på tv. Tävla med dina
arbetskamrater på Bäckna junk per tele AB och vinn ett gott ord hos din chef.
Som på tv. Kanske till och med en biocheck. Skaffa ett konto på Efterlysts hemsida
och vinn en dvd-spelare, gola bara ner din granne. Som på tv.

Jag är Institutionalizer.
Mitt jobb är enkelt och högavlönat. Jag slår dej i skallen med brännbollsträet
du ställde ifrån dig när du gick ut högstadiet för att påminna dig om att du
var lyckligare då, fritt kutade du runt på Sätraängen och letade tigerskott som
aldrig small på sista april. Du kunde få en påse full helt gratis!
Min lön får jag till viss del då och då i form av någon liten notis i något litet
hörn av någon liten dagstidning. Men det är inte ofta, men eftersom jag vet att den
finns, att den pågår så skiter jag i hur ofta det rapporteras om den.

Fenomenet som kallas Sann Institutionalisering bygger på ditt begär att återgå
till en tillvaro i vilken du faktiskt kan känna det där obehagliga stinget av
frihet. Typ. Och mitt jobb är att påminna dig om att du faktiskt kan ha det rätt
bra utan de Falska Institutionerna som Aldrig kommer sluta kämpa för att få dig
tro att sann frihet är något som egentligen går att uppnå, om du bara...

Så sug mitt obevakade rövhål för JAG, Institutionalizah, är odödlig!